Gropgrävning är mitt nya intresse.
(Grävlingsgrop är ett liknande ord ser jag.)

Vi köpte ju som bekant en äppelpinne, Gyllene Kitajka.
Denna fjuttiga lilla pinne behövde en grop.
Jag grävde en som i mina ögon var ganska lagom stor, kanske 50 cm i diameter.

Löjligt liten upptäckte jag efter att ha kollat lite. Helst 100-150 cm i diameter om äppelpinnen ska trivas.
Jamen, hur fånigt ser inte det ut?
Vad ska grannarna tycka?



Jag har grävt lite fler gropar också.
"Fyllnadsjord", sa Ludde.
Medan jag grävde tänkte jag på Karl-Oskar och Kristina i steniga Småland och så tänkte jag att om detta är "fyllnadsjord", hur svårt hade inte de?
Och så fortsatte jag att fylla på stenröset.
Det är ganska vacker med en stenmur, fyra meter hög, runt en hörntomt, på bara fyra gropar.
Vilken tur att inte Ludde sa "fyllnadsmassa" för då hade jag givit upp.



Ja, just det, mina gropar.
Alltså ytterligare fyra gropar är grävda eller på god väg, om jag bara kunde flytta berg.
Där, i två av dem, hade jag tänkt mig "Vresros", hur illa lät inte det?
Då väljer man det andra namnet "Rosa Rugosa".
En av de härdigaste sorterna som finns av rosor.
Eller som damen på Plantagen sa: "När du väl planterat den blir du aldrig av med den."
Låter tryggt.
Det var det ingen som sa något om när vi köpte den skraltiga äppelpinnen och den gropen är mer än fyra gånger så stor, dessutom.

Sedan vill vi ha en bärbuske som vill ha väldigt, väldigt väldränerat. Jag tänker att grus dränerar ju bra och grus kommer av större stenar som kommer av berg som kommer från Luddes tomt. Alltså behöver vi inte prata grus här, vi pratar berg, jättedränaget.

Jag tror att Luddes tomt är väldigt gammal.
Egentligen K-märkt kanske, för hur många har flyttblock i rabatterna?
Jag menar; We talking ice-age.




Skördas om fyra år