Tiden räcker inte alltid till.

Dessutom har jag bara inte haft lust att skriva de gånger jag haft tillfälle.
(Det känns som jag tjatat om det här tidigare.)

Hur som haver...
Helgerna räcker inte till.
Tiden som blir över får gå till trädgården.

Blev riktigt sur, faktiskt när jag såg att alla krasseblad såg ut som durkslag.
Jädra insekter, eller säkert grönslemmiga sniglar, förresten. Varför ska de smälla i sig mat för?
Nu? De har väl inget liv i vinter? Ligga i dvala med magen full av mina krasseblad.
Jädra snyltare.
Grannrabatterna då?
Vad är det för fel på dem?

Ja, där går jag och muttrar och grymtar som min gamla minigris, Pellen (vila i frid).

Det är då jag ser.
När jag väl öppnar ögonen syns de alldeles glasklart.

Det är larver....
100-tals...

Kålfjärilslarver!!!

Åh, dodanimej, sååå söta, så vackra.

Ja, ja, kom till mamma lilla plutten, ät nu ordentligt så du blir en fin fjäril till sommaren.
Ludde och jag som planterat fjärilsbuskar och fjärilsblommor så det står härliga till.
Det är klart de vill äta där de känner sig hemma och trygga.

Så jag sa det till Ludde:
Nu får vi sluta larva oss och sluta tjafsa om de blir lik sin mamma eller pappa.
För det har ju ingen större betydelse, eller?