Se uppåt


Det gäller att inte hela tiden se ner, ner på de tråkiga skorna.

Asfalten är ju inte heller så skojsig.
Den enda gången det är bra att titta ner, tycker jag är när jag går upp för backen som leder till Ludde.
Backen är så överdrivet brant och lång att det känns bättre att räkna de hundratalet steg det tar att nå toppen med blicken nedåt.
Då blir jag alltid lika förvånad över hur snabbt promenade gick.

Annars gäller det att vända blicken uppåt, oftare i alla fall.
För det är ju ändå däruppe som det verkligt stora händer.

Ett verk av hösten


Jag tänker bara på hur man gör när man pustar ut efter ett jobbigt möte,
när man får dra in frisk luft igen.
Visst vänder vi våra ansikten uppåt. Där finns den friska, livsgivande luften.
Om man tycker om regn låter man ansiktet vridas uppåt så att regndropparna verkligen ska träffa kinderna, näsan och ögonen.
Njutbart för en del skogsmullar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0