Första advent
Det finns olika sätt att vakna till.
För mig blev det med en kvittrande Tina i örat.
Vad gör du?
Vad ska du göra idag?
Kan vi baka pepparkakor?
Åh, vad kul, eller hur?
Vi behöver inga formar.
Vi kan väl göra egna figurer?
Jag köper deg och kommer så fort jag kan.
Kvitter, kvitter
Själv stod jag nog som en zombie med drag av svinto.
Jag kom i nattskjortan och återigen, nu i kväll så sitter den kvar.
Tina kom, direkt från festen, iklädd långklänning.
Vilket par. Från siden till lump.
Ludde stackaren var uppe tidigt för att tävlingsskjuta.
Åker iväg, glömmer kaffet, kommer hem, hämtar fikat,
åker iväg, glömmer smörgåsarna, kommer hem, hämtar mackorna,
åker iväg,
tävla, tävla, skjut, skjut,
kommer hem, kvitter, kvitter, skratt, skratt....
Kolla här Ludde (hi-hi) det är du, visst är det likt?
Men det var inte bara Ludde som blev avporträtterad.
Tina och jag hann prata lite om hennes resa.
Hon har ju fått garantier för att få nya bankkort när hon tappar dem (observera när, inte om).
Jag föreslog att hon kanske kunde fixa någon låssmedskontakt också.
Ett annat problem som hon har är att hon saknar lokalsinne, totalt.
Något som hon ärvt av mig.
Dessutom är allt antingen höger eller vänster. Blir hon tveksam väljer hon att gå rakt fram.
Det spelar inte så stor roll för hon ser ingen skillnad förrän det är försent.
Också ett arv från mig.
Skillnaden är att jag inte beger mig ut i den stora världen, utanför hem eller jobb,
men det ska hon och då tänkte jag att hon kunde lyssna på denna.
Tro på dig själv och du kommer att klara dig.
Tron gör mycket. Du gör resten!
För oss som har barnasinnet kvar.
Ni är ju för söta!
Men mamma! Det ska ju stå "MINS DALER", inte "MINS DALRE"...