Slarvigt av mig
Ja, nog är det slarvigt av mig att inte ha skrivit ett enda ord på en hel vecka?
Det verkar ju precis som jag har annat för mig på kvällarna.
Faktum är att jag skriver när jag har en bild, en bild som passar till mitt humör och just nu står jag inför två val;
antingen har jag ingen bild
eller så har jag inget humör.
Jag tror mer på det sista.
Märkligt, jag utan humör? Jag vet att det låter konstigt men jag har inget som irriterar, inget att klaga över, inget att tänka djupare tankar i (Heter det så? Men ni vet vad jag menar.)
Lite bilder kan jag nog skrapa fram. Ludde och jag var ju faktiskt på "Trädgårdsmässan" i lördags. Vi var inte ensamna, kan jag lugnt säga. Men trevligt var det. Nu är jag medlem i "Naturskyddsföreningen" och någon trädgårdsgrupp, kommer inte ihåg vilken. Som tack för mina nya medlemsskap fick jag, förutom inbetalningskort, en pilfalksnyckelring, fröpåsar (det fick alla, förresten) och plastnamnlappar till frösådder.
Onödiga pengar? Ja, men de har jag tydligen tjänat in i dag eftersom jag nu, enligt de som stoppade mig, får billigare kostnader för hem - och mobiltelefon.
Här föll jag för taket. Tänk så mycket man kan hänga upp, hänga ner?
Citroner måste jag odla, ser jag.
Zinkbaljan är fixad. Ludde var på skroten (sopstationen). Ja, jag behöver väl inte säga så mycket mer?....
Lavendeln är också klar. Jag var på plantagen... Ja, ni fattar.
Ha-ha, det gjorde ni inte för lavendel köpte jag redan förra året.
Lime och tomater. En härlig kombination av stenar, (hör du det Ludde? STENAR! De finns inte på skroten.) plattor, grus och jord.
Vedspis! Ser ni vedspisen?
Nu kom jag alldeles av mig för vet ni att jag har i alla fall början till en vedspis. Vänta ska jag fotografera den.
Vänta, vänta, vänta....
Taram... Alltid en början.
Ja, var var vi nu igen?
Ja, just det på mässan.
Se på teglet som ligger på muren. Upp-och-ner på något vis. Sånt vill jag ha.
Krukor, jag det har vi och fler blev det igår. Vi måste ju ha plats för alla små plantor som står på tillväxt i våra fönster.
Tvätt?
Ja det har man ju.
Vänta, vänta, vänta...
Det vi väntar på är ett nytt foto men batteriet i kameran tog slut så därav sitta och göra ingenting.
Japp, så fick jag min tvätt på bild.
Jag förstår att mina barns stackars kamrater har undrat över vårt hems konstiga idéer och prylar.
Nu tappade jag tråden, igen och orkar inte reda ut var jag var.
Kanske var allting sagt för idag.
Kommentarer
Trackback