Allt är inte lugnt och stilla.
Om man bara ger sig tid kan det mest fantastiska dyka upp.

Jag tror vi stressar för mycket. Vi ger oss inte tid att stanna upp, andas in och njuta. Vi rusar liksom bara förbi.
Det är så mycket som måste göras.
Se bara på detta enkla fönster från ett gammalt brygghus.
Hur intetsägande som helst för den som rusar förbi. Syns knappt, eller hur?



Vi går aningen närmare...

Vi bestämmer oss för att ge oss tid till att titta....

Stanna upp!!

Andas in......




Men vänta nu.... Var kom de ifrån? Fanns de här innan?

Nya andetag, andas in, andas ut....

Blunda

Titta igen

Ha-ha kul va'?
Ja, det var lite tokigt, jag håller med men orden, det är vad jag skrev som var det viktigaste.
Själv är jag en fena på att hinna med. Duktig som attan, om jag får säga det själv men vad kommer jag ihåg? Dagarna bara rusar förbi.
   Härom dagen träffade jag och Ludde, Kenth. Jag passade på att tacka honom och Ann för den trevliga nyårsfesten.
"Tack för igår", sa jag.
"Träffades vi igår?", undrade han.
"Vad är det för dag?"
"Lördag"

Då undrade jag var torsdagen och fredagen tagit vägen.