Långa, Långa skuggor

Jag tror att jag tycker om hösten, än så länge. Jamen vänta lite nu.....

Sedan när blev augusti en höstmånad?
Vad jag menar är att jag tycker om sensommaren.

Skuggorna blir längre, jag ser alltså smalare ut.
Äntligen vet jag hur snygg jag skulle varit som fotomodell.
Och snyggare blir jag eftersom solens strålar ska än längre bort.
Snyggast är jag ju den 21 december, dagen för vintersolståndet.
Synd bara att det är så mörkt då att jag inte kan se så snygg jag är.
(Undrar om de som bor vid ekvatorn är runda som bollar?)



Sensommaren och hösten är de mustiga grytornas  och rödvinets tid.
Carl-Jan Granqvist och jag brukar ha vinprovning. Inte tillsammans, men ändå.
Han spårar ofta ur, till skillnad från mig.
Han ska ha viiiiner som "tapetseeeerar gommen"????
Själv nöjer jag mig med någon enklare vinranka.




När hösten kommer har jag sommaren och längtan till Europa bakom mig.
(Egentligen har jag ingen längtan dit men bilden nedan visar det jag skriver så då tyckte jag att det passade bra.)

Under hösten gäller det att ha sin man och sina goda vänner .

I fokus ska "morötterna" finnas, de som får mig att både vilja gå och se framåt och
framför dessa "grönsaker" ska den förstående, leende chefen stå med hejarrop och klapp på axeln.
Han som får mig att skratta. 
Han som talar om att jag gör ett gott arbete. 
Han som får mig att känna mig betydelsefull.




För det är nu den mörka tiden börjar.
Och det är lätt att hamna lite snett i både tanke och handling.
 




Det är nu, när sommarens ljus försvinner som det gäller att ta tillvara ljuset som finns hos mina nära och kära.
Där finns det alltid värme, alltid ljus.
Hos dem kan jag aldrig hamna snett.
Tack för att ni finns.