I morse vaknade jag och var trött redan då.
Jag fixade fika, orkade knappt dricka det.
Önskade att jag haft en droppanordning eller åtminstone ett sugrör.
Duschen gjorde inte heller susen.

Kom till jobbet och insåg att det fanns fler som var trötta.
Varför just idag?
Då började det.....
Detta eviga tjat.

Men så kom jag på att jag kanske inte är ensam om tjatet och se... det var jag inte.





Men det verkar inte vara så många fler än jag som känner sig som Japans flagga.
En stor knallröd cirkel.




När jag väl kom hem fortsatte tjatet.
Stackars Mia som har man och familj att tjata på, kanske ni tänker. Men icke...

Tvärtom. Tina hade gjort så fint i köket. Det var både undanplockat och torkat.
Nej, de stackarna kan jag inte skylla på.

Jag var alldeles ensam hemma men fortsatte tjatet, nu till mig själv.
Hur är det möjligt då?
Ja, det undrade jag; Varför tjatar jag?

Cirkeln ovan ger förklaringen. Alla tre sektorer stämmer.
1) Det kommer helt automatiskt
2) Det är det enda som hjälper
3) Jag orkar inte diskutera med mig själv