Åter i glashyttan

Jag har ju alldeles glömt bort att visa min fina brevpress som jag fick blåsa i glashyttan.
Jag ville ju blåsa en örn och Lena ville blåsa ett dussintals glas men brevpress blev det.

Då, när blåset var klart och man tittade på sin vackra skapelse uppstod en klump i magen.
Varför?

Jo, det var då man insåg att tiden för brev är näst intill förbi.
De här brevvännebreven finns inte kvar. Kärleksbreven var ju inget att tala om, ens på den tiden. Breven som man fick från släkt och vänner är också borta.
Kvar finns de namnade reklambreven med vinst- varje-gång-lotter. 

Jag tänker inte att räkningar och annat trams är brev. Det är bara papper i kuvert.
Alltså är brevens tid förbi. Därav klumpen i magen.
Här har man ett egenhändigt konstverk i sin hand till ingen nytta.

Trodde ni ja´.

Brevpressar är omoderna och oåterkalligt ute.
Jag har blåst en "konfigurationspress". 

Modern

 

Och då kommer jag osökt in på Posten.
Nu smäller det i tangenterna när jag skriver för Posten irriterar mig.
Jag har kommit på dem, minsann. Portot är högt och kommer liksom bensinpriset fortsätta att ständigt öka.
Men Posten drar in på brevbärare och levererar inte post varje dag.
Jag vet att det är så. Framförallt under semestertider. Likt förbaskat får jag betala fullt pris för frimärket.
Sådant irriterar mig.
Liknelsen med bensinen var att den också höjs till storhelger och semestrar.
Lagom bra liknelse, väldigt dålig, kan jag tycka.
Egentligen vet jag inte varför jag gnäller. Jag skickar aldrig brev. Jag har bara åsikter. Onödigt gnäll.
Sorry.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0