Träning hos sjukgymnasten

Så har jag då för fjärde gången denna vecka varit hos sjukgymnasten.
I måndags gjorde vi upp ett program som gäller i gymet.
I tisdags var det "bolldagen" = stabiliseringsträning.
I onsdags provade jag redskapen, själv, i gymet .
I dag, fredag blev det "basal kroppskännedom"

Man svettas lite


Stabiliseringsträningen går ut på att lära sig använda de små inre musklerna.
Ja, de är väldigt små, kan jag tycka.
För att träna dem har jag provat många , låt oss säga, annorlunda övningar med boll.
Huka er Idlaflickor, nu är jag på gång.


                           Hur enkelt som helst                                            Man svävar alltså inte. Det är ingen ballong.                                                                                                       


Jag har köpt en egen boll att ha hemma.
Men jag har glömt rörelserna så jag får vänta till tisdag och friska upp minnet. Undra om det finns minnesträning, kanske med små kulor eller nåt'.




Onsdagen träning inleddes med denna urtråkiga maskin.

Det var bara att erkänna att det var ett tag sedan jag sprang.
Sen hörde jag inte så mycket vad Silvio sa för jag flåsade och hade dunk av puls i öronen och benen är ju tunga från födseln, slem i halsen (jäkla rökning) oro för att bandet skulle åka ifrån mig, etc. men jag tror att han sa att jag var duktig. (Vill tro det i alla fall)

Springbandet

Ja, sedan var det en hel drös med mindre tråkiga maskiner. Jag fick avsluta med en gå-maskin, crosstrainer.
Det var det urtråkigaste jag någonsin har gjort.
Det kändes som om man var liten och lånade pappas sandaler för att sedan hålla i sig i pinnar och de gick inte dit jag ville. Fötterna rullade liksom fram, lite som i Michael Jacksons "Moonwalk" .
Om jag fick välja hade jag hellre valt tio pass i spring-maskinen än detta vidunder.  
Men det gör säkert gått så jag tänker stå ut.


Basal kroppskännedom

Rätt balans i livet

handlar både om kropp och själ men själen hittade jag inte i dag.
Jag hade fullt sjå med balansen och det är nog en del i det hela.
Att hitta balansen i både kropp och själ.
Att hitta sin inre styrka.
Att bli mentalt närvarande, här och nu.
Det var en mycket behaglig träning, kändes lite som Thai chi som jag heller aldrig utövat.


Tänk vad mycket nytt det finns nu för tiden

   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0