Guldvävar


En gång för väldigt länge sedan fick jag höra att vi människor har ett ansvar för varandra.

Det var väl någonting så här det började.

Vi människor är alla unika så även vår tid på jorden. Mitt liv är det bara jag som har upplevt.
Så även min lycka, glädje och sorg. Det är bara du som upplevt ditt.

Om vi skulle låtsas att vi, istället för att berätta om våra liv, vävde varsin väv. Där alla ljusa färger står för lycka och alla mörka för sorg och elände. Färgerna däremellan står för just det som finns mellan lycka och sorg.
Min väv är mitt liv. Din väv är ditt liv.

Då skulle vi få skåda en mängd vävar, var och en unik. Vi skulle finna vävar i enbart ljusa färger och vi skulle också finna vävar med enbart mörka toner. Andra vävar skulle ha väldigt blandade färger. Ytterligare andra skulle mitt i det ljusa ha några strimmor med svart. En del vävar skulle vara lika varann under perioder men olika under andra.

en rättighet  en skyldighet

Ansvaret som var och en av oss har är att väva in GULDTRÅDAR i varandras vävar.

Så oavsett vilken väv du har, ska du  få en guldtråd då och då. Någonting som glimmar till i din väv, alltså i ditt liv. Något som gör dig glad och lycklig. Du ska också ge, för själva givandet blir också en glimmande tråd i din egen väv.

glimtar av glädje

(De här orden har följt mig så länge och jag tycker att de är så sanna.
De sas av en man som heter Tony Guldbrandsén för 25 år sedan.
Fem år senare skulle han ha döpt Tim men råkade då ut för en trafikolycka. 
Sju är senare döpte han Tina i vårt hem.
Idag är Tony biskop i Härnösands stift.)


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0