Ja, uppenbarligen något som norrmän spar på.
Hur är det möjligt att här i Sverige väntar man på att detta lilla elände ska sluta med sitt dåliga beteende. Ett beteende som absolut ingen står ut med. När beteendet har avtagit är inte risken så stor att det ska komma tillbaka, sa de.
Eller hur???
Så här tror jag. I besparingstider talar man på ett helt annat sätt än man skulle gjort i "goda tider". Bara en som är insatt i problemet kan ifrågasätta. Vi andra, dummerjönsar, tackar för informationen och drar ett lättnadens suck, till nästa anfall kommer, för visst kommer det?

Vackert namn, för att säga något positivt; appendix vermiformis




Ett litet skruttigt bihang som inte fyller någon större funktion men som kan kräva ingrepp och det gjorde det för Tim. Först här i Sverige men duttanimej och dattanimej, inflammationen la sig efter två dygn och lite till, på sjukhus (ta upp en sängplats för att kolla lite blodkroppar). Ut med eländet då!
Duttanimej, ingen fara, onödig operation, doktorn vet bäst.

Ungen hinner väl inte mycket mer än komma hem och resa till Norge förrän det blir samma smärta, illamående och kräkningar. Det lilla eländet gör sig till känna.

"På vissa sjukhus tas blindtarmen bort med hjälp av så kallad titthålskirurgi (laparoskopi), där ett kikarinstrument förs in genom tre små hål på magen. Det verkar dock inte som om den här tekniken har några särskilda fördelar jämfört med vanlig operation."

Nu kommer vi till problemet.
Jag pratade med mitt stjärnljus igår och han berättade att det var två hål. Två?
Har Tim missat ett, eller är det ett norskt sätt att operera?